EN HÄLSOSAM LIVSSTIL?

HÄLSA – och en hälsosam livsstil, vad det innebär för mig, det är självklart.

Men inte helt självklart att formulera i ord. Eftersom det är exakt detta jag gör om dagarna, alltså jag försöker inspirera andra att leva hälsosamt och göra hälsosamma val. Tänkte jag att det kanske skulle vara fint att reflektera lite mer kring vad en hälsosam livsstil innebär för mig. I min roll som personlig tränare försöker jag till stor del peppa mina klienter till att förstå att all träning de gör räknas och att det lilla du gör ofta kommer ge resultat. Jag försöker även påminna om att det inte går att följa en plan 100 procent, eftersom du har ett liv. Och i det livet kommer det ingå att det inte alltid blir som du tänkt. En hälsosam livsstil för mig innebär inte att du tränar varje dag, bara äter grönsaker och ger dig själv dåligt samvete för att du inte gjorde mer. En hälsosam livsstil är något du mår bra av. Och ja vi mår bra av rörelse och mer grönsaker, men inte till vilket pris som helst. Så för mig handlar det mycket om sunt förnuft. Att ställa sig frågan varför du gör det du gör – och förstå att vi alla kan och får ha olika varför till en hälsosam livsstil.

När jag tänker på en hälsosam livsstil innebär det att jag vill skapa ett liv och en vardag där jag gör val som ger min kropp och mitt sinne energi. En känsla av närvaro & lugn på ena sidan och på andra sidan kraft och glädje.

Jag går till gymmet för att träna styrka – jag tycker det är kul att lyfta tungt och jag känner mig hemma, för jag har under så många år tränat just det. Men är det en solig helg, och vi alla är lediga, då skulle jag aldrig välja att gå till gymmet. Då vill jag gå ut till havet och röra på mig genom att promenera, bära barnen, klättra med barnen, hoppa på stenar. Och bära på en ryggsäck med fika.

För mig är hälsa att få lov att vara med dom jag älskar och ta vara på det vackra som finns nära.

Jag älskar att se entusiasmen hos barnen när det finns stenar att hoppa från och mellan, snirkliga stigar och träd att klättra i.

Härliga utsikter att för ett ögonblick känna att det inte finns några som helst bekymmer, en stund i bliss (eller vad vi nu ska kalla det). LYCKA!

Våga utmana sig själv (ibland) – för att få känna sig stolt. För sig själv, inte för att imponera på någon annan, utan för sig själv.

Och det du stoppar i dig – visst smalkar det alltid bättre ute. Vare sig det är en bulle eller ett krispigt äpple. För mig handlar det återigen om balans. Ett lagom. Inga förbud eller krångel, mer närvaro till det du faktiskt äter i så fall. Och i mitt fall kommer jag alltid heja på det genuina, det som finns nära och det som lämnar en skön känsla i kroppen och själen. Men som alltid, det är inte alltid rimligt att det blir så verkligheten. Och det får vara ok det med.

Det var några funderingar och formuleringar om vad en hållbar livsstil är för mig. Jag har mer tankar och fler ord – men det var vad tiden och tankarna räckte till för att få ihop idag. Jag återkommer troligtvis i frågan 😉

 

Nu till kanske det viktigaste  – Vad innebär en hälsosam livsstil för dig?

VÅFFLOR I SOLEN

Det sprack upp och solen tittade fram även i helgen – den värmde oss med sin närvaro och i skydd från vinden var det riktigt härligt. I alla fall en liten stund. Så vi passade på att ta med oss våffeljärnet ut. Eller rättare sagt vi fick låna grannens, för när jag precis preppat med tillbehör och gjort smeten. Insåg jag efter en stund letande att vi inte har något våffeljärn?

Tur då med grannar som löser knipan.

Vårtecken ändå, att grädda våfflor i solskenet. Toppat med nöjda barn.

Jag blev så sugen på hela idén med våfflor ute, barnen kan leka, och vi kan greja ute i trädgården, paus för våfflor och allt det där kan få flyt in i varandra, helt fiktionsfritt. Men det bli ju aldrig riktigt så i verkligheten. För någon måste ju fixa alla förberedelser, och att grädda våfflorna det tar tydligen lite längre tid än jag tänkte i mitt huvud. och så ska man då ha ett våffeljärn!

Hursom gott och tillslut infann sig den där friden, som jag målat upp för mitt inre.

barnen åt sina våfflor med sylt och grädde… eller bara sylt.

jag vet att känslan i min mage efter den kombon inte kommer landa helt skönt hos mig. Därav fixade jag lite mer matiga tillbehör också. För att bli mer mätt helt enkelt och det ena behöver inte utesluta det andra. Så först slank det ner några våfflor toppade med:

 

gräddfil

rom

gurka (som jag skurit i tärningar, pressat över citron, olja, dill salt och pepper)

västerbottenost på toppen.

& sedan blev det någon med sylt och grädde!

Enkelt och gott att variera med tillbehören.

BLOGG IGEN?

För många år sedan bloggade jag, kändes roligt, fint att få dela min verklighet och version på mitt liv. Då höll jag på med elitidrott och hoppade höjdhopp på dagarna. Kände att jag behövde få ett kreativt utlopp, som för att balansera upp det sportiga jag sysslade med. Sedan slutade jag hoppa högt, fick barn och började pyssla med annat. Tillslut tog annat i livet över, jag kände inte längre samma lust eller behov till att skriva av mig. Instagram blev istället ett snabbare och mer lättillgängligt sätt för mig att kommunicera ut foton och text.

Sista månaderna har jag funderat på om jag inte skulle börja ta upp den här blogg bollen igen. Skriva av mig och framförallt börja fota mer igen. Saknar att fota, eller jag fotar massa hela tiden. Men jag saknar att fota bara för att estetik och känsla. Leta efter vackert genom kameralinsen. Och ibland fånga det där som jag ser i verkligheten och ibland blir det något ännu vackrare genom linsen.

För kanske har jag nu igen kommit till en punkt där mycket i min vardag handlar om träning, att det jag fotar främst handlar om att skapa träningsinspiration till er som följer mig på Instagram. Något jag tycker är väldigt roligt, men ibland kan jag sakna att bara dela foton bara för att jag tycker dom är vackra, och inget mer. Helt oviktigt egentligen, men ändå inte. För som en klok vän sa, världen är så mycket mörker – vi behöver få se vackra saker för att må bra också.

 

Sista tiden har jag tagit upp kameran lite mer frekvent. Fångat det som jag mött, och kanske tar jag upp bloggandet mer frekvent igen. Vi får se, jag får se.

 

I helgen var vi i alla fal ute på vägarna, för några ärenden. Dimmigt och vackert, visst?

På vägen hem stannade vi för att små och stora skulle få springa av sig en aning. Livsviktigt, att få andas frisk luft och fylla på sinnet med förundran. Förundran över hur vackert det kan vara en dag i början av mars.

Helt stilla och tyst. Minus då, två lyckliga barn som kutade runt och kastade sten, grävde i sanden och en hel massa annat skoj som du kan göra på en öde strand.

Tillslut fick vi med oss barnen hem, hem till mello och lördagsgodis.