VÅFFLOR I SOLEN
Det sprack upp och solen tittade fram även i helgen – den värmde oss med sin närvaro och i skydd från vinden var det riktigt härligt. I alla fall en liten stund. Så vi passade på att ta med oss våffeljärnet ut. Eller rättare sagt vi fick låna grannens, för när jag precis preppat med tillbehör och gjort smeten. Insåg jag efter en stund letande att vi inte har något våffeljärn?
Tur då med grannar som löser knipan.
Vårtecken ändå, att grädda våfflor i solskenet. Toppat med nöjda barn.
Jag blev så sugen på hela idén med våfflor ute, barnen kan leka, och vi kan greja ute i trädgården, paus för våfflor och allt det där kan få flyt in i varandra, helt fiktionsfritt. Men det bli ju aldrig riktigt så i verkligheten. För någon måste ju fixa alla förberedelser, och att grädda våfflorna det tar tydligen lite längre tid än jag tänkte i mitt huvud. och så ska man då ha ett våffeljärn!
Hursom gott och tillslut infann sig den där friden, som jag målat upp för mitt inre.
barnen åt sina våfflor med sylt och grädde… eller bara sylt.
jag vet att känslan i min mage efter den kombon inte kommer landa helt skönt hos mig. Därav fixade jag lite mer matiga tillbehör också. För att bli mer mätt helt enkelt och det ena behöver inte utesluta det andra. Så först slank det ner några våfflor toppade med:
gräddfil
rom
gurka (som jag skurit i tärningar, pressat över citron, olja, dill salt och pepper)
västerbottenost på toppen.
& sedan blev det någon med sylt och grädde!
Enkelt och gott att variera med tillbehören.
Och känslan efter ett kallt bad, den är oslagbar. Att sedan få komma in i värmen och tina upp.
